Merry X-mas

På bilden syns en sockervaddstomte från Gamla stan.

Såhär i juletider så har man ju en tendens att bara vilja mysa och kura ihops sig till en liten boll. Både Hanna och Anja har gjort det i helgen, Anja tex mös på toalettgolvet en hel natt för att vara nära toaletten, Hanna skulle man kunna säga hadde en sk. sängkammar röst som skulle vara värdig Barry White. Varken vinterkräksjukan eller febrig förkylning är något vi egentligen gillar men de kommer som ett julkort på posten ibland. Tur som är går ju även objudna gäster hem så småningom och vi sitter nu är i köket relativt krya och respektabla, flitigt bloggandes medan Jocke kokar ihop en kolasmet. Värt att nämna är att Hanna redan har kokat knäck och städat köket. Det har tagit knäcken på Anja, men Hanna sa "It's a (jul)must."

För Anja är Hågelby ett minne blott

I hennes ögon är julbord inte längre så flott

För Hanna återstår nu bara en dag

Vilken tur att hon aldrig för lutfisk varit svag

Julen har nu kommit till vårat hus i Tumba

Vi hoppas att skinkan inte kommer från Pumba

Snön lyser inte vit på fur och gran

Då menar vi specifikt Stockholmsstan

Vi hoppas att Tomten hos er vill stanna

GOD JUL

ÖNSKAR ANJA & HANNA

(och Jocke)

My oh my, what a day!

Idag har varit första dagen som vi har varit lediga båda två på en mycket lång tid. Därför så har vi försökt att utnytja den 2 the max. Vi besökte först Streets julmarknad i Hornstull. Det var en sk alternativ marknad med mer roliga julklapps fynd än tråkiga tomtar. Vi köpte lite hemligheter och åt även lunch. Det blev en dagens soppa medans vi lyssnade på "tomtemor". Tänk er hon i reklamen för "panta mera", en stor svart african-woman fast äldre och iklädd tomtekläder, hoppandes omkring och tagga upp alla barn att sjunga med i Pippi Långstrump vs. La Cucaracha. Även spelandes på bongotrumma "Dansa på den granen!", det var väldigt underhållande. Eftersom att vi inte riktigt fått nog av juletider så blev nästa stopp Gamla Stan och Stortorgets Julmarknad. Det var väll lite av en besvikelse när det bara var turist grejer typ sameslöjd, hjortronsylt, tovade tomtar, kött och sockervadd men Hanna köpte sig minsann en liten hemmagjord polkagriskäpp. Men det var väldigt mysig stämmning där så det var inte heller helt fel.

Idag var en bra dag att bo i Stockholm. Tjingeling!

Sagan om fotfittan

Idag är det lördag igen. Vi har jobbat idag, som alla andra dagar typ. Men igår hade vi trevligt då var det fredag, vi träffade Marcus från Piteå och vi tog en öl på en bar, och sen var vi på 80´s där det var luciafirande. Vi dansade en del. Det var roligt eftersom det enda dansande vi har gjort på senaste tiden har varit i köket.

På nattbussen hem så råkade vi sitta några säten bakom en tjej som förmodligen hade ADHD. Det börjar med att hon skriker på en kille som satt vid henne, att hon minsann har stukat sin fotfitta när hon dansade techno. Hon skrek vidare och frågade saker så alla kvarvarande i bussen hörde. Att hon använde ordet fotfitta hade vi fortfarande inte kommit över eftersom vi undrar vad det kan vara för typ av kroppsdel. Typ två fult skapade människodelar förenade i en ondskefull technogillande symbios. Anja diskret fnissande åt denna mongobrud, medans Hanna råkade skratta lite högre. Då skriker fotfitte-bruden, "fy fan jag hör att någon skrattar, det är en tjej som skrattar" (till saken hör att hon typ inte ser oss för hon satt på golvet. Hon fortsätter säga hotfulla saker mot tjejen som skrattade aka. HannaKey. "Hon ska fan inte skratta den jävla horan, för då jävlar" Tyvärr blev det mer underhållande så Hanna garvade vidare. När vi efter den långa bussturen äntligen når Tumba centrum så blir vi ju tvugna att möta bruden face to face. Lite rädda för livet att hon kanske skulle sparka oss med sin fotfitta. Hon gapar ut för alla som fortfarande orkar lyssna "Va fan måste vi gå av nu? Är det här en slutstation?!" Varav Anja påpekar att det är en slutstation och får då som svar, först och främst en arg blick men även orden "håll käften jävla hora".

Slutsats: Folk vill inte ha hjälp, särskilt inte efter att man skrattat åt dem.

Shotguuun BLAST!

Idag är det lördag, Hanna har jobbat dag och Anja har jobbat kväll. Nu sitter vi och Jocke nere i källaren och spelar tv-spel "Star Ocean". Man skulle kunna säga att vi har lounge-stämmning, det är chill som man skulle ha sagt i blatte-sverige.

De senaste dagarna har det diskuterats flitigt det svenska språket och dess dialekter och slang. Speciellt norrländska, bondskan och "förorts-snacket". På grund av detta så brukar Hanna numera titt som tätt säga saker som "Det är fett keft mannen" Det skulle kunna översättas med "Det är riktigt dåligt killen". Fast det kanske de flesta redan visste.

Vad också många förmodligen många vet är att Stockholmare gillar norrlänningar. Vi har fått höra det överallt, på jobbet, på stan, på fester: Är ni från norrland? Så HÄRLIGT och MYSIGT! Och det är ju trevligt men, efter att folk fnissar för sjuhundrade gången när vi pratar och till och med sägar att de inte riktigt kan ta oss på alvar pga våran dialekt så kanske inte vi börjar ana att de inte skrattar med oss utan åt oss.

Nej vi är inte bittra, det är ändå roligt, igår (fredag) var vi på fest hos Camilla på Odenplan. Vi skulle senare på en klubb som hette 90´s för att dansa till E-type som var gäst DJ, men det var så himla trevligt på festen att vi stannade där hela kvällen. Det var skön blandning av folk och vi var många som trängdes på en liten yta, det kom inte som en överaskning för oss att vi senare mot kvällen satt och försökte lära dessa people lite standard pite ord, såsom lejt, hojna, hejna osvosv. Men det som vi tyckte var mest konstigt var att de inte förstod vad vi menade när vi sa ordet "smider". Det det är något som ingen hade hört i sådana samanhang. Vi försökte förklara tex: Den här festen är så himla bra, den smider. Kolla på den här filmen, den smider osvosv. Då trodde de att de hade fattat "Så då kan man alltså säga att Jag är en smed". Suck. Hur svårt kan det va? Hanna och Anja kan inte rå för att livet smider.
Hursomhelst var stämningen sjukt skön förutom ett urval av personer som inte klarade av ironi.

Men o

Idag har vi köpt våra första julklappar, det känns bra. Synd att de oftast kostar pengar. Helst skulle man köpa julklappar till sig själv. Nu tänkte vi berätta lite fördelar med vårat jobb:

Man får väldigt god lunch/middag varje dag, vilket leder till att vi typ inte behöver köpa någon mat hit hem förutom frukost.

En del av vårat jobb är att se till att godisbordet alltid är välfyllt, därför har man aldrig långt till en ischoklad, skumtomte, chokladtryffel, knäck, mandel doppad i vit choklad med cocos, geléhallon, kanelmandel, brända mandlar, marmeladmix, fikon i vit choklad...

Vi får även dricka mycket julmust, vilket är en fantastisk dryck.

Sen att personalen är sjukt trevlig och man har allmänt roligt och lär sig saker hela tiden är ju bara småsaker. Det är maten som är huvudsaken.

Lång dag

Idag har vi haft en händelserik dag, allting började med att vi klev upp tidigt som attan för att träffa Linnéa (Anjas syster) på stan. Vi åt frukost på Hurtigs konditori och där satt vi ganska länge och Jonny J kom och joinade oss lite senare. Vi köpte även lite små saker såsom skivor och vykort. Vi passade även på att utforska Kungsgatan och strosade i en massa affärer.

Det bör nämnas att vi vid den här tiden på dagen hade sett hela FYRA stycken kändisar! Johan Palm och Kevin från Idol passerade oss på Hötorget, Elin Lanto på Sergelstorg och slutligen den blonda "fjortisen" från Fredag hela veckan på Panduro.

Vi åkte sedan vidare mot söder och åt på våran favorit ställe Jerusalem, litet billigt och gott! Vi delade på en mix-veg-tallrik, efter en promenix så hamnade vi i Skanstull, det var inte så fränt där så vi begav oss mot Gullmarsplan. Där tog vi våran första gemensamma resa på tvärbanan med slutdestination Mårtensdal och Fryshuset. Eftersom att vi har de rätta kontakterna så hade vi fribiljetter till 08 Stockholm vs. Plannja med Bounce i pausen.
Det var riktigt roligt och det kändes som om vi var de enda som hejade på de gröna norrbottningarna. De tiotusen småpojkarna som omringade oss gav oss onda ögat när vi tjoade för fullt. Och det hade vi all rätt till efterom att Plannja piskade upp 08 med slutresultatet 97-86. Som sagt riktigt roligt, när vi var på väg ut så hör vi att någon hälsar på oss, och se på fan om det inte var två pitebor. Anja´s gamla klasskamrat Lisa och hennes polare Hanna. It is som sägt a small värld.

Och nu sitter vi här hemma i Tumba och jäser våra magar efter stora mängder kex och salsa. Klockan är elva och vi ska nog se en film. Life is good.