C'est fini!

Vi sitter nu här i bilen på väg upp mot sveriges palt-stad nr. 1. Alldeles strax passerar vi Härnösand. Pga packning kan man inte se någonting i backspegeln så de sista intrycken vi fick av Stockholm var skymda av våra medtagna liv och detta sporrar oss att bara blicka framåt och lämna det bakomflutna före oss, eller tvärtom hur ni än nu väljer att tolka detta. För tillfället är det 43 mil kvar. Om vi är riktigt tysta kan man nästan höra hur våra magar ropar efter orientdressing. Att lämna sthlm känns ungerfär som då vi lämnade Piteå. Det känns som att vi kommer missa en hel del roliga saker även om det kommer at bli fantastiskt att träffa alla underbara vänner hemma. Vi har haft en otroligt rolig sista tid med födelsedagsfester andra partyn. Vi hoppas nu att både Angelique och Bellmans är sugna på lite Piteå snart!

"Kill your darlings" är ett vanligt uttryck i medievärlden och känns passande tillfället. Detta är det sista som kommer att skrivas i denna blogg. Så nu när vi separerar får ni följa oss på eget håll, Hanna på http://hannakey.blogspot.com och Anja förmodligen snart i en blogg nära dig!
Vi avslutar med ett rörande och fyndigt tal som vår gode vän Joakim Dahlin skrev till oss och sammanfattar mycket väldigt bra.

Kära Hanna & Anja!
Det började med Alfapet. Alfapet var det som startade det hela. Fast på internet. Betapet heter det då. Jag mot Micke mot Hanna. Sedan fick jag reda på att Hanna skulle till Stockholm med sin kompis Anja i ett halvår. Hanna och Anja kom på fest. Direkt föll jag pladask för eran norrländska charm, majshat och hjortronhat. Samma gällde för alla andra Stockholmare. Det hela slutade med på samma sätt som jag har snott Mickes kompisar har ni snott mina kompisar. Men som jag brukar säga.. Riktiga kompisar delar med sig.
Jag skulle vilja jämföra er med en påse lösviktsgodis. Favoriterna samlade i samma påse! Synd bara att ni utgår ur Stockholms sortiment.
Under de kommande veckorna får Camilla själv åka ut till botkyrka för att demonstrera korv.
Får Andreas några personer mindre att diskutera djursex med.
Får Sofia tacklas med Juan Armando själv.
Får Orianne leva utan två norrländska personer på hennes trummfester.
Får Joakim äta gigantiska sallader med någon annan.
Nu kanske ni tror att ni kommer att slippa oss, men det kan ni fetglömma! Vi är som spärrservice... Tar ni brickjäveln så blir ni ta med fan inte av med oss! Att ni försöker rymma går inte för sig. Vi förväntar oss att ni kommer och hälsar på. Vi förväntar oss ni haft roligt. Vi förväntar oss att ni kommer att sakna oss. För vi kommer att sakna er. Jag kan nog tala för alla när jag säger att ni har en speciell plats i vårt hjärta.
Tack för den här tiden.

Vi kan inte annat än att instämma med Jockes tal. Vi kommer sakna alla! Släktingar, grannar, handbollsspelare, arbetskamrater, semeldemonstratörer, oasis-diggare, utflyttade pitebor, reggae-folk och alla randoms som vi på nått sätt kommer att minnas. Ni vet vilka ni är och ni är alla alltid välkomna på våra soffor!

Peace
/Hanna & Anja aka. I Våran Hammock